AI och jag har tillsammans skapat berättelsen nedan 'Det du inte såg' om en ung mans inre resa mot en medveten och empatisk syn på sexualitet och samtycke. Jag promtar idéer, handling och förslag. AI skriver. Jag redigerar. Bilden är AI-genererad promtad av mig, hur jag ville berättelsen skulle illustreras.
'Det du inte såg' är ett fiktivt samtal mellan två personer – en porrförsvarare (Alex) och en person som vill få porrförsvarare att tänka om (Nora). Dialogen är rak, respektfull, men utmanande med syfte att väcka eftertanke. Primär målgrupp är ungdomar och unga vuxna i åldern 16–30 år.
Syftet är att belysa vikten av samtycke och hur vardagliga handlingar och samtal kan leda till personlig utveckling och förändrad syn på sexualitet och avser att fungera som en katalysator för diskussion och reflektion. Slutet på historien är vidöppen för egen tolkning och början på en ny historia som kan fyllas i genom diskussion med varandra eller egen reflektion.
INTRO När Alex, en vanlig ung man, och Nora, hans vän sedan länge, hamnar i ett oväntat samtal om porr, lust och samtycke, ställs Alex inför ett obekvämt men avgörande uppvaknande. I en stillsam köksscen, där kaffekoppar blandas med uppriktighet, börjar en inre resa som tvingar honom att ifrågasätta sin egen syn på porr, sina val och sin roll i något mycket större än han anat.
'Det du inte såg' är en lågmäld men kraftfull berättelse om modet att se med nya ögon, och om vad verklig närhet egentligen kräver. Till berättelsen:
DET DU INTE SÅG
Eftermiddag, sensommar, solen skiner in snett genom persiennerna. Värmen hänger i luften. På bordet: två kaffekoppar, en halväten kanelbulle, några smulor. ALEX (28) klädd i jeans och hoodie, lutar sig tillbaka i stolen. Blicken något defensiv men inte arg:
- Alltså jag fattar inte varför folk gör en så stor grej av porr. Det är ju bara fantasi. Folk får väl göra vad de vill, det skadar ju ingen.
NORA (30), lugn energi, bär en stickad tröja. Hennes sätt att tala är rakt men vänligt:
- Jag hör vad du säger. Men har du någonsin funderat på vad det egentligen är du tittar på? Vad som ligger bakom det där "bara en fantasi"?
Alex: Ja, alltså... det är ju skådespeleri. De är ju där frivilligt, får betalt. Det är ett jobb, som vilket som helst.
Nora: I teorin, kanske. Men många i branschen vittnar om att samtycke där inte alltid betyder samma sak som du och jag menar. Att de pressats, manipulerats eller varit beroende av pengar, droger eller maktstrukturer. Är det verkligen ett "ja" om man inte känner att man har något val?
Alex: Men det är ju inte mitt ansvar. Jag tittar bara.
Nora: Men det är just det. Genom att titta, genom att klicka, är du med och håller igång efterfrågan på en industri där gränser suddas ut. Där "nej" ibland blir "gör det ändå, kameran rullar". Och vad gör det med oss som tittare? Hur påverkar det vår syn på sex, närhet, på varandra?
Alex: Okej, men alla porrfilmer är ju inte våldsamma eller över gränsen.
Nora: Nej, absolut inte alla. Men det räcker att majoriteten trivialiserar samtycke för att det ska forma normer. Särskilt hos unga som tror att det de ser är "hur man gör". Och då handlar det inte bara om en film, det handlar om hur vi lär oss att närhet är något man tar, inte delar.
Alex: Men... alla har ju rätt till sin sexualitet. Ska vi förbjuda allt bara för att vissa saker är problematiska?
Nora: Nej, det handlar inte om förbud. Det handlar om medvetenhet. Att våga titta med öppna ögon. Fundera på: Är det här något jag skulle vilja vara med om själv på riktigt? Vill jag att den jag älskar ska tro att det där är normalt? Och viktigast: Vad gör det här med hur vi ser på varandra som människor?
Alex: ...Jag har aldrig riktigt tänkt så långt. Jag har bara sett det som nåt privat, inget mer.
Nora: Jag vet. Och det är inget fel i att ha begär eller nyfikenhet. Men det är modigt att börja ifrågasätta vad man matar den nyfikenheten med. Att välja en väg där både lust och respekt får plats.
Senare på eftermiddagen, inne i badrummet, Alex stirrar på sig själv i spegeln. Ansiktet är tyst, men ögonen rör sig som om han letar efter något. Vattnet rinner från kranen, han skvätter lite i ansiktet. Lutar sig fram. Tänker.
Samma kväll i sovrummet, Alex sitter vid sin dator. Skärmen lyser upp hans ansikte, ett porrfönster är öppet, ljudet är avstängt. Han scrollar. Stannar. Stirrar.
Klick. Han stänger fönstret. Sitter kvar. Tom blick. Något har väckts inom honom. En inre kamp.
Några minuter senare, Alex tar fram mobilen, skriver till Nora "Det där du sa… om synsättet Jag tror jag vill försöka titta annorlunda." "Har du nåt jag kan läsa?"
Nästa dag vid samma bord, båda sitter där igen men något har förändrats. Stillheten är mindre laddad, mer öppen.
Nora: Vad hände? Hur kände du dig?
Alex: Som att något i mig slocknade. Och något annat... vaknade.
Nora: Det är början.
- Det är som att du drog undan ett skynke jag inte visste fanns. Jag har bara aldrig tänkt att det har något med mig att göra, säger Alex tyst.
- Och ändå... är det vi som tittar som håller maskineriet i gång. Inga klick, ingen industri, säger Nora med ett mjukt allvar i sin röst.
Alex skrattar till, halvt nervöst
- Shit. Det låter så... stort. Som om jag är ansvarig för hela skiten.
- Du är inte ansvarig för allt. Men du är ansvarig för vad du väljer att mata din hjärna med. Ditt synsätt. Ditt val, svarar Nora.
Alex tystnar en stund, tittar upp rakt på Nora och frågar:
- Men... vad är alternativet? Vad gör man med lusten? Ska man bara stänga av?
Nora skrattar till, vänligt och svarar:
- Nej. Lusten ska inte stängas av. Den ska riktas. Väljas. Dyrkas tillsammans med någon som också vill.
- Med någon som också vill...säger Alex sakta, som om något landar samtidigt som han tittar bort, som om något rör sig inom honom. En sorts sorg. Eller skam. Men kanske också en lättnad.
- Det är sjukt ändå. Att jag sett så mycket av det där, och ändå aldrig tänkt på vad jag faktiskt tittar på, fortsätter Alex.
- Det är inte konstigt. Du är inte ensam. Vi har blivit vana vid att inte se. Och just därför behövs fler som vågar titta med öppna ögon, svarar Nora.
- Jag tror jag behöver... börja om, säger Alex tyst för sig själv, tankfullt. Något i blicken har förändrats.
Nästa dag, Alex promenerar ensam genom stan, han går genom stadens rörelse. Ingen musik. Bara ljudet av staden, fotsteg, bilar, sorl. Han tittar på människor. Ser ansikten. Kvinnor, män, barn. Ser. Stirrar inte men ser. Han ser. Kanske för första gången. Han möter en blick i människovimlet. En ung kvinna. Hon nickar. Inte flört. Alex nickar tillbaka lite lätt. Två främlingar ser varandra, en respektfull igenkänning i ett flyktigt möte.
Alex stannar till. Ser efter henne. Hans ansikte förändras. Något vaknar.
Alex går vidare. Ensam. För sig själv. Men lite mer närvarande. Lite mer medveten. Alex transformation känns, han har blivit triggad inombords. Han vill nåt annat.
OUTRO En ensam ung man börjar sin inre resa motiverad av blicken och nicken med den unga okända kvinnan han mötte. Han såg något i henne han inte sett förut.
Något större och bättre väntar Alex, han vet ännu inte riktigt vad...
"Det är modigt att sluta titta. Det är ännu modigare att börja se."
#AI #samtycke #samtyckeslag #pornografi #porr #ungdomar #kärlek #porrfilm #ChatGPT #sexualitet #ensamhet #lust #empati #artificiell #intelligens #medförfattare
